Ofta är det intressant att läsa kolumnister. Det finns i Sverige ett flertal bra så som Johan Norberg, Karin Thunberg och Johan Staël von Holstein. Några som skriver utomlands är Peggy, Stubb och koluminsterna i economist. Det finns de som skriver så folk blir upprörda och sådana som en del kan frukta. Politikerblogger försöker men är inget mot JJ Hunsecker i filmen Sweet smell of success. En gammal klassiker från 1957, som jag till slut lyckats se. Snabba repliker, dunkla miljöer och skrupellösa personer.
J.J. Hunsecker: What’s this boy got that Susie likes?
Sidney Falco: Integrity – acute, like indigestion.
J.J. Hunsecker: What does that mean – integrity?
Sidney Falco: A pocket fulla firecrackers – looking for a match! [grinning]
Sidney Falco: It’s a new wrinkle, to tell the truth… I never thought I’d make a killing on some guy’s “integrity.”
I helgen såg jag The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford. Tittaren får följa Jesse under hans sista månader i livet, från det att han möter sin beundrare Robert och tills den senare skjuter honom. Jesse (Brad Pitt) och hans gäng är eftersökta tågrånare och som inte tvekar att avfyra sina vapen. Hans medbrottslingar blir arresterade, dödade eller försvinner utan att han berörs allt för mycket. Det är en westernfilm utan större action, ty fokus är på spänningen mellan brottslingarna, på personer som kommer i deras väg och vad som händer inom Robert. Casey Affleck (bror till den mer kände Ben Affleck) spelar den stillsamme Robert, vars beundran till Jesse byts mot girighet och ärelystnad, gör en mycket bra rolltolkning. Brad Pitt gör vad han som förväntas men kanske inte så mycket mer än så.
Vilka filmscener (foto) det bjuds på. En del hel underbara lekar med ljus, känslostormar och välskrivna dialoger. Jag har full förståelse för att filmens slut inte gick hem i USA, där en det finns delstater som har dödsstraff, och att filmen därför inte blev någon publikfavorit. Filmen är ganska lång, vilket börjar kännas av i slutet. En recension här.
Sedan förra senhösten har jag kikat på en del klassiska filmer. Däribland några svartvita filmer som Charade, Roman holiday och the big sleep med Humphrey Bogart. Bläddrade häromdagen igenom en DV och ser att det är inne att se noir-filmer (the big sleep och Riddarfalken från Malta ingår i den kategorin). Det är kriminalfilmer främst från 1940- och 1950-talen som kännetecknas av en cynisk och dyster värld av falskspel och mord. Ibland är man före sin tid utan att veta om det. Boken Snabba Cash kan också sägas tillhöra kategorin Noir.
Såg filmtiteln och var tvungen att se den. Filmen handlar om att en övertygelse kan förflytta berg.
Året är 1992 och misshandeln av Rodney King har lett till enorma upplopp på Los Angeles gator. Rasmotsättningarna stiger och gängvåldet slår alla rekord. I detta kommer den nyexaminerade Erin Gruwell (Hillary Swank) ut till sin första skola. Tittaren får följa hennes high school-elevers kamp i efterdyningarna av upploppen, vars vardag handlar om familjemisshandel, gängvåld, droger och kriminalitet. Filmen handlar om hennes enträgna kamp för att förändra sina elevers framtid, samtidigt som hon motarbetas av kollegor och har en inte allt för uppmuntrande make (Patrick Dempsey). Erin framstår som väldigt naiv och ganska snabbt längtar man efter att hon ska växa upp.
Det är spännande att följa utvecklingen hos både eleverna och Erin i Freedom writers men den förmår inte att övertyga, detta trots att det är en sann berättelse. Och det är elevernas dagböcker/texter som utgör grunden till filmens manus.
Vet inte riktigt vart denna arbetsvecka tagit vägen. Det har varit fullt upp hela veckan. Det började i måndags med att efter arbetsdagens slut var det kurs för nya förtroendevalda. I tisdags höll Carl Cederskiöld mfl ett möte angående ansvarskommittens utredning som snart ska redovisas. Det var moderater från hela Sverige och de regionala spänningarna kom fram. Sedan gick jag och såg the Holiday. En film som inte bjuder på några större överraskningar men en må-bra-film. Cameron Diaz och Jude Law spelar ett omaka par som träffas för att Camerons rollfigur gjort ett husbyte (en lyxvilla i LA mot en liten kall stuga i Sussex).
Onsdagen var lugn och saker som blivit liggande kunde bockas av. I torsdags var det min första debatt som förtroendevald denna mandatperiod. Det var P4 som bjudit in landstingsrådet Birgitta Andersson, Brand skyddsföreningens Hans Zwicknagel och mig att diskutera om brand- och räddningstjänsten ska rycka ut på larm i-väntan-på-ambulans. I stort var vi alla tre överrens, alla vill vi rädda liv och minska eventuellt lidande.
Idag var det mer Brand och räddningstjänst på schemat. En rejäl dos i lagen om skydd mot olyckor stod på kursschemat. Ett besök hos SOS alarm hanns med och en titt på de olika bilarna som brandmännen använder. Lärorikt och nyttigt.
