The tipping point

Så har slutligen också jag läst Malcolm Gladwells The Tipping Point: How Little Things Can Make a Big Difference. Temat i boken är hur en försäljningshit går till, det kan handla om en vara, idé eller att skapa en förändring. Författaren försöker hitta orsaker till vad som gör det där extra för att få en sak eller fenomen ska bli succé eller att skapa en trend (”the tipping point”).

Det börjar lite dåligt. I Freaconomics, som jag tidigare har berättat om, handlar ett helt kapitel om vad som fick brottsvågen i New York City att minska kraftigt. I inledningen exemplifiera Gladwell en helt annan orsak till vad som bröt NYCs brottsvåg, att man stoppade graffittimålarna och tjuvåkarna på tunnelbanan, som gav resultatet att större brott minskade. Båda böckerna säger sig ha lösningen men kommer till två hel olika slutsatser. Vilken av författarnas förklaringar ska man tro på? Båda har nog en del med saken att göra, men det gick mig att bli skeptiskt till innehållet i resten av boken.

Boken är indelad i olika kapitel om vad som krävs för att få en trend. The law of the few - några få personer med stor social spridning skapar en trend. The Stickiness factor - buskapet måste fastna hos mottagaren för att få genomslag. The power of context - sammanhanget har stor betydelse, även om det inte finns några patentlösningar på det. Personerna som är viktiga att nå ut till för att få spridning identifieras som Connector - personer med ett stort kontaktnät, Salesmen - de som lätt kan sälja en idé eller vara och Maven - experter eller andra personer som har stor kännedom om saker och ting och som därför trovärdigt kan rekommedera varan.

Genom att använda sig av ovanstående kan ett företag eller organisation sprida budskapet från de tidiga användarna Early Adopters till de övriga användarna Early Majority, Late majority och Laggards. Boken är därför en typ av marknadsföringsbok. Sedan tar boken upp att stor påverkan kommer från kompisar (peers) och tidningar. En ung person som funderar på att prova på att röka påverkas mer av sina kompisar än av sina föräldrars (av)råd. Tidningsartiklar om brott eller självmord kan hos en läsare uppfattas som en indirekt uppmaning att utföra ett liknande brott eller handling.

Boken har bra poänger men den fångade inte mitt odelade intresse, så som freakonomics gjorde. Delvis för att en del av exemplena är väldigt amerikanska och budskapet är inte helt nytt, det mesta har jag hört tidigare men inte sammanställt på detta sätt.